Nu kom snön!!

Jag brukar alltid bli irriterad när snön kommer eftersom man då får svårare att ta sig fram som fotgängare men känner mest glädje över att den kommer nu, det blir ju positivt ljusare ute på dagarna och kanske blir det lite kyligare ute. Jag har kommit på mycket saker om mig själv som jag inte kunnat ta på tidigare och hoppas snarast att jag kommer vidare med livet, en flytt och ett arbete tillsammans med att hålla min depression neutral är det viktigaste just nu, resten få jag ta som det kommer. Jag utstrålar inte direkt någon självsäkerhet utåt sett till kvinnor därav kanske jag inte blir så intressant för dom och vänner undviker jag då jag mår som sämst och hoppas att de kan acceptera det bara för annars blir jag nog ensam på jorden utan kärlek, arbete och vänner snart.


Funderar på om jag ska se när Sverige inte pallar för trycket i skidskytte idag, brukar ju sluta 4 oftast.



Ha en bra dag

Ser framåt!!

Jag har äntligen lyckats att acceptera att jag lider av depression och att den kommer att följa med mig genom livet, innan var jag rädd för vad andra skulle tycka om mig efter det och inte acceptera det och mig för den jag är. De som inte gör det visar ju att de inte är riktiga vänner heller så är inte skrämd av det längre. Kanske får jag leva ensam utan en kvinna på grund av det på grund av rädsla för att de inte ska orka eller nåt. Jag jobbar nu med min KBT för att få bättre verktyg att hantera min depression på bästa sätt men visst kan jag få perioder då jag känner mig nere och allt bara är piss men då gäller det bara att inte trycka sig längre neråt utan stanna och vänta tills nästa dag då det förmodligen känns bättre.



Jag har mina mål och drömmar och hoppas att några slår in iallafall!!

Har tänkt

Har inte varit inne här och skrivit igen på länge men har tänkt igenom vissa saker samt håller på med min självbiografi bok, jag har varit en klant många gånger och kanske finns det ingen kvinna som kan älska mig eller så är det jag som är blind, jag är öppen för förslag bara inte kvinnan kommer ifrån Sundsvall så..... jag är inte så bra på det här med dejting och vet att jag har svårt att få jobb men samtidigt så saknar jag en kvinna i mitt liv. Jag inbillar mig själv att det kommer att lösa sig med jobb i framtiden och jag känner verkligen hur jag vill hitta kvinnan till mina framtida barn. Söker arbete nästan varje dag söderut för att kunna starta upp ett liv utanför Sundsvall, Göteborg är staden som ligger mig varmt om hjärtat men hittar kärleken mig någon annan stans så är jag inte rädd att satsa för jag menar Göteborg finns ju kvar ändå. Jag är inte så jättehändig men jag har ett stort hjärta och är omtänksam och snäll och tja mitt utseende är som det är men jag tycker inte att jag är fulare en någon annan så finns du där ute så hör av dig om du kan tänka dig att lära känna mig riktigt. Mina små skulder är borta snart så bara ett arbete och sambo liv som fattas nu för vill vara en familjefar inom några år!!!

Kommer ingenstans!!

Jag har startat upp min kbt-behandling nu för att få bukt på mitt mående och har kommit en liten bit på vägen, det känns lite tungt för tillfället men vet att de kommer bli bättre sedan. Ändå kan jag inte sluta att må dåligt över att inte kunna få ett simpelt arbete i Göteborg elr någon annan stans, det har gått så långt att jag helt enkelt börjar tro att jag inte får något jobb för att jag helt enkelt inte duger något till det är fel att tänka så jag vet men inte så lätt heller att bli hånad hela tiden av samhället bara för att jag lidit av depression och dålig självkänsla sedan tonåren och heller då inte fullföljde skolan. Varje bra sak jag lyckas med i behandlingen slutar med att man får ett slag i ansiktet tillbaka av arbetsgivare och annat. Drömmer om att få ett vanligt liv med tjej och barn och välmående men de ser inte så ljust ut på arbetsfronten eller familjefronten.


Jag är inte ful men fattig och arbetslös så där är nog svaret på att jag är singel ännu. Ja Sveriges land har gått åt helt fel håll och inget kan man göra för att få ett rättvisare samhälle men alla dessa nötter till politiker tyvärr :(

Ibland!!

Ibland så känner jag bara för att försvinna och det är när ångesten är som hårdast men jag vet att det går att arbeta bort den till normal nivå och det har jag börjat att göra nu sedan en tid tillbaka. Ibland så känner jag mig så ensam att jag knappt gör något av dagen. Jag tror stenhårt på att detta kommer att gå men som jag intalar mig själv så måste man få ha en period då man inte orkar göra något alls för då blir det lättare att ta sig upp igen :).... Jag har drömmar som säkerligen alla människor har och jag vet inte om någon av dem kommer att slå in men man ska ju aldrig säga aldrig, eller hur? En dröm ska man väl inte heller prata om men en återkommande dröm är ju att få en egen familj att älska och ett arbete att gå till i en stad där man vinner den ro och glädje man förtjänar och en annan är att få bli från ångesten med tiden med..... Jag är inte perfekt men det är ju ingen. Undrar jag om jag inte känner mig redo för att bli en far nu men som sagt måste ju hitta ett arbete först och flytta från Sundsvall för att hitta kärleken en vacker dag!!

En av mina texter!!

En text som jag skrev för några veckor sedan :9

Jag minns det som igår, första gången som vi sågs
i skolans slitna korridor, du var vacker som en ros
du titta mot mig och log och jag fastnade för dina vackra ögon
jag ville bara hålla din hand och få kyssa dig varm innan dagen tog slut
för sedan den dagen har jag älskat dig djupt fast allt blev väldigt fel

Jag släckte lågan som brann
jag kasta bort den kärlek som fanns
ger inte en andra chans
nu är du ingenting
jag är hel igen

våran saga är för alltid slut nu
ingen kommer minnas den

Börjar få smått panik!!

Om alla bara visste vilken längtan jag har att få kunna flytta ner till Göteborg igen, jag är just nu fast i en stad som jag inte vill vara bosatt i. Jag ägnar mina dagar till att söka alla de jobb som finns i Gbg och väntar tålmodigt på att få nåt positivt svar men har lagt ner hoppet på det, när jag går runt på gatorna här nu så är det gatorna i Göteborg jag ser och drömmer mig fram på. Det jag saknar mest är mina vänner där nere och allt annat som finns där. Jag gråter mig till sömns inombords varje dag av denna starka längtan, sanningen att säga så har jag nog aldrig haft en sådan längtans känsla som jag bär på nu varje dag, minut, sekund..... Jag önskar verkligen av hela mitt hjärta att min dröm slår in snart.

Vad är felet med detta samhälle?!!

Tja svaret finns ju i huvudstaden men vad jag inte kan förstå är varför vissa helt enkelt nekas till att få ett vanligt jobb precis som alla de andra, jag erbjuds bara att vara försökskanin till olika projekt där man söker folk som vill göra andra företags skit göra, som om man vore helt dum i huvudet. Haha när jag tänker på det så kan jag inte låta bli att skratta men samtidigt kan jag inget göra heller för då jävlas ju bara de så kallade myndigheterna. Det detta landet inte vet är att jag ska ta mig fram och få ett vanligt jobb som inte är bara 1 års anställning sedan får man stämpla, jag hatar att vara sysslolös men alla arbetsgivare är ju fega och går efter vad man gjort i skolan, det finns säkerligen dom som har fast jobb utan att ha fina betyg och lever normalt men där är inte jag, spelar ingen roll vad jag söker för arbete eller hur många för arbetsgivarna är för fega att ge mig en chans eller ens ett vettig svar, jag har lättare att lära praktiskt. Jag hoppas innerligt att borgarna inte vinner nästa val, vill egentligen inte ens att Sverige styrs av inkompetenta politiker. Dom ser inte ens själva åt vilket håll det håller på att gå.




Jaja nu ska jag göra något vettigt

Varför?!!

Varför skulle jag, som enligt mig själv ser ganska bra ut behöva få denna omöjliga sjukdom depression för? Den fullständigt gnager i mig och gör allt så väldigt svårt, den trycker ner och förstör mig till en gräns att inget spelar roll överhuvudtaget emellanåt. Jag hade drömmar om roliga saker som sedan länge nu är borta eftersom det inte längre är realistiskt, jag kommer aldrig att bli en normal människa igen med glädje och kärlek på det sätt som är vanligt, men visst har jag kärlek att ge till vänner och familj. Jag vill inte ge mig in i någon relation för det blir alltid bara så fel och slutar med tårar och djup sorg, jag kommer heller aldrig att finna ro i Sundsvall, få ett arbete vilket leder till att mina skulder inte kommer att försvinna på jag vet inte hur länge och mitt hjärta kommer nog aldrig sluta att slå för kvinnan jag vill vara med, trots att dörren där sedan länge är stängd från hennes sida tyvärr ( mitt eget fel iof ), nä jag kan helt enkelt inte bli kär längre och kanske är det så resten av livet men jag fungerar bäst ensam just nu. Jag har börjat att lyssna på min kropp nu och tar mina beslut efter vad som känns bäst, jag har gjort många misstag och mycket dumt men har lärt mig något av det och kommer heller aldrig att förlåta mig själv för vissa av dem. Jag önskar jag kunde vrida tillbaka tiden och ändra på vissa saker och göra det rätt för kanske hade jag varit lycklig nu. Jag ska inte sluta leva utan ska bara leva ensam för att det helt enkelt blir bäst så för alla.


I will always love you

Vad gör jag egentligen i Sundsvall?!!

Ja det sitter jag och undrar över samtidigt som jag känner hur mycket jag verkligen vill komma bort från staden där allting går fel, jag har aldrig gillat att bo i Sundsvall men man kan ju inte välja varifrån man kommer ursprungligen tyvärr. Jag älskar min familj givetvis men det känns som att jag och staden har gjort vårt, en efter en har mina vänner försvunnit bort också, dom som jag trivdes med och kunde spela boll med på sommaren samt hockey på vintern. Sanningen att säga så äter Sundsvalls stad upp mig inifrån och jag blir grinig och inte alls den sanna person som jag egentligen är, jag vill utvecklas mer i en annan stad så drömmen är att arbeta och bo i en annan stad, större en denna lilla håla Sundsvall. Tar det slut med tjejen nu med som de kanske gör så kommer jag göra allt för att få lämna Sundsvall och aldrig mer återvända annat än som gäst. Jag ska bara påpeka att jag verkligen hatar STADEN Sundsvall.




Synd att livet blev lite fel med lite skulder, (tack vare sociala i Göteborg) för ett par år sedan men de är bara att betala av dem och gå vidare, problemet är ju att hitta arbete och bostad.

Nu måste det hända!!

Ja nu sitter jag här i min ensamhet igen och tänker över min situation som fattig arbetslös människa i detta landet Sverige, hur ska man kunna må perfekt med detta kravet på sig att man måste ha ett arbete för att vara acceptabel och kunna leva normalt när man aldrig får en chans utan bara erbjuds gratis arbete alias slavarbete. I livet ska man bara arbeta och slita ut sig, det vet jag för inte har man mycket till fritid utanför ett arbete, jag är trött på att samhället skiter i mig bara för att jag inte har en fin utbildning och inte har så mycket kontakter, tänker inte heller bara lägga mig ner och dö trots att det ibland känns som det ända rätta att göra. Jag vill som alla andra ha en egen familj och arbete men det är svårt att vända otur och ett liv i hån som jag verkar måsta leva i. Ingen vill ju ge mig en chans som sagt, jag har samma status och värde som en pundare och dylikt bara för att jag inte som jag tidigare sagt har en fin utbildning och mycket erfarenhet. Lever samtidigt i ett land som inte fungerar så bra, för det styrs ju av dumma politiker som inte kan sitt jobb, tycker dom borde avgå och satsa på att arbeta i butik eller dylikt, helst ser jag att dom aldrig får ett arbete igen så dom får känna på hur det är att leva utanför samhället. Alla har rätt till arbete och tak under huvudet men ändå så funkar det ju inte, ja jag börjar fundera.



På återseende

Längtar Tillbaka Till Göteborg!!

När jag satt nere vid havet tidigare idag så var det mest för att vara ute i det fina vädret men fick också känslan av hur mycket jag längtar mig ner till Göteborg igen, det är i den staden jag vill slå mig till ro, skaffa familj, arbete och ja allt som hör livet till. Just nu känns det väldigt långt borta men det är mitt stora mål i livet och kommer alltid att ha det målet tills det är verkställt. Ett annat mål är att få syssla med musik, jag älskar att sjunga och skriva sånger men är dålig på att spela gitarr ännu tyvärr. Positivt att det är fint väder ute nu och sommar på ingång, sommaren är den bästa årstiden på året tycker jag med sol, värme, bad, grillning osv.



Nu ska jag ut i värmen igen snart och njuta av den

Så var VM snart över med ett svenskt fiasko!!

Ja sitter och slötittar på finalen just nu och Ryssland leker med slovakerna som man väntat sig. Kan ändå inte förstå hur vi kunde vara så dåliga i kvartsfinalen när det verkligen gällde, jag är så besviken på hur våra spelare genomförde denna turnering i själva avgörandet. Det känns som att Sverige inte kommer att gå särskilt långt på ett bra tag i VM så länge vi viker ner oss i alla avgörande lägen, nä detta VM trodde jag skulle bli en fest för oss men de blev tvärtom tyvärr. De enda spelare jag kan ge mer än godkänt är Zetterberg, Loui, Alfie, Erik Karlsson, sedan finns de andra som var knappt godkända, därav debaclet i kvarten. Nu är det inte långt kvar heller för sommarens fotbollsfest som inte heller lär bli så kul för oss svenskar eftersom de sällan blir mer en åttondelsfinal för oss i fotbolls EM/VM, jag tror och hoppas på att vi klarar av att ta oss vidare från gruppen för att sedan åka ur direkt just därför att vi inte är tillräckligt bra vad gäller de stora nationerna ännu. Sverige som fotbollsland är litet vad gäller övriga Europa men kanske kan vi komma ikapp och börja på att utmana de andra, vägen dit kan inte vara så himla lång tycker jag. Bara att se på hur det går för de Allsvenska lagen som får kvala till Champions leauge och europa leauge, de åker ur nästan direkt just på grund av kvalitèn av våran egen liga. Sen om man ser till landslaget så har vi ju förvisso en del stjärnor ute i Europa men dom är för få och kan inte vinna medaljer på egen hand, den största stjärna vi har i fotboll är ju Zlatan och hade vi haft bra mittfält så hade de nog gått bra men som sagt det är för dålig kvalitè ännu. Hoppas på en bra utveckling för Svenskfotboll i framtiden iallafall.



Nu ska jag göra något annat

Är trött men kan inte sova!!

Ja det verkar som att de närmsta dygnen kommer att bli sådana nu med mycket trötthet men ingen sömn, jag vet att man inte ska ha för många tankar eller funderingar innan man lägger sig men man kan heller inte styra dem som det verkar. Idag var det en upp och ner dag igen med lite depp och samtidigt glädje, kan inte fatta att jag inte kan sluta fundera över hur Joy mår och har det, sist vi talades vid för närmare 2 år sedan så vart det inge bra alls och det tynger mig känner jag, hon fick fel bild av mig eftersom jag då var ledsen och enormt sårad, hon vet nog inte om att hon har en speciell plats i mitt hjärta. Har blivit bättre på att inte älta det som är gammalt men ibland så funderar man ju som sagt. Känner mig fast här i Sundsvall med och det gillar jag verkligen inte, denna stad är för liten för mig och gör mig påmind om alla snedsteg jag tagit i ungdomens år, nä jag vill ner till Göteborg igen där jag kände mig hemma och kände en glädje men inget företag i Sverige vill anställa mig så blir tyvärr fast här tills jag dör och tja som livet är nu med arbetslöshet och den ständiga ångesten så kan det väl iof göra detsamma om jag lever eller är borta. Jag har byggt upp mig själv och självkänslan mycket nu bara under detta året men det är klart svårt att vara stabil hela tiden med tanke på min situation. Positivt är ju iaf att jag inte ser mig själv som värdelös och ful längre.


Det var allt för denna gång

Satt en stund nere vid vattnet!!

Jag satt ikväll nere vid vattnet där jag bor för att samla lite av mina tankar och drömmar, det är väldigt skönt och lugnande att bara sitta där på en stock eller sten och blicka ut över havet och känna hur vinden smeker en i håret. Jag känner mig så väldigt ensam just nu och skulle väldigt gärna vilja ha en egen liten familj att ta hand om och älska men de kanske kommer i framtiden, vad vet jag. Lite svårt att uppnå det utan arbete och bättre självförtroende dock.


Ha en bra valborg nu alla

Denna ständiga ångest!!

Det är inte lätt att leva med denna ångest och rädsla, varje dag uppstår någon situation som startar ångestknappen hos mig. Att söka ett arbete eller bara träffa nya människor som ett exempel leder till ångest och rädsla och så ska det väl kanske inte vara, vet att de kan höra ihop med att jag har dåligt självförtroende och självkänsla. Jag tränar mig på att vända på de negativa tankarna till positiva tankar men de är inte lätt eftersom de har funnits i mitt liv sedan tonåren. Det har ju även varit lite av min identitet att ha dåligt självförtroende och ångest så när man mår bra så blir det samtidigt som en lite skrämmande och främmande värld, jag har accepterat att jag antagligen kommer att få leva med detta resten av mitt liv men frågan är om nära och kära kan acceptera det med och ta mig för den jag är för att förutom dessa små saker så är jag faktiskt en bra kille med mycket kärlek och omtanke. Vissa saker tänker jag på från det förflutna som jag skulle vilja ändra på men man kan ju inte påverka de som varit och borde inte ens tänka på det men man kan inte styra sina tankar hela tiden. En annan sak jag funderar på är om jag kommer att våga älska en kvinna igen, jag vill verkligen kunna det men är för rädd att inte duga och bli accepterad för mina svackor som jag får ibland, känner ju samtidigt att jag inte vill vakna upp ensam varje morgon eller leva ensam resten av livet men men den som lever får se brukar man ju säga. Jag känner mig faktiskt ganska snygg och det hör inte till vanligheten att jag gör det.



Jag måste börja våga leva som man bör men svårt utan att ha ett arbete och bo i Sundsvall dock.

Nu blir det till att gå till sängs innan jag somnar på plats här i soffan

Vad är jag bra på?!!

Ja jag sitter och funderar över vad jag är bra på men kommer som vanligt inte fram till så mycket, mitt självförtroende är inte på topp för tillfället men jag jobbar på att få ett bra sådant igen. Sociala jävlas varje månad med mig  för att de har lite att göra samt vill straffa mig för att ingen vill anställa mig vilket leder till att jag får ont i magen, smärtor i bröstet och blir arg, det stärker inte direkt mitt arbete med att få tillbaka mitt självförtroende. Känns som att jag sitter i ett väldigt jobbigt läge som inte går att ta sig ifrån på egen hand. En sak vet jag och det är att de inte kan fortsätta så här för det är så enormt jobbigt, de ska inte få fortsätta med sitt svineri mot mig och jag ska hitta ett arbete innan detta årets slut så jag slipper se och höra från dessa svinaktiga människor igen!!

Singel Igen!!

Ja så är det :(...... jag prövade att ha ett förhållande för att känna av hur det skulle kännas och om jag var redo men det var jag inte, mina inre sår har inte läkt ännu och känner att jag mår bäst ensam för tillfället. Kanske kan jag få bukt med min depression och ångest i framtiden så jag kan känna lyckan av att älska någon igen men som sagt nu kan jag inte känna det.

2 stora drömmar!!

Ja det är vad jag har nu: den första drömmen är att få ett jobb i Göteborg och den andra är att få en bostad där så att jag på riktigt kan börja om på nytt igen med mitt liv. Staden Sundsvall har väl sin charm den med men min tid här är över eftersom jag inte kommer så mkt längre och som sagt inte vill bo här mer. Så snälla ge mig den turen med nu så jag kommer dit.

Still alive!!

Nu har jag rensat bort en massa skrot från mitt liv, folk får tycka vad de vill om mig men våga stå för det.



Har inget att skriva just nu mohahaha

Snart är Idrotten På Dekis I Medelpad Igen!!

Ja så tror jag tyvärr att det blir snart, Timrå går in i en kvalserie med Sveriges absolut sämsta lag på papperet någonsin och kommer få det oerhört svårt att hålla sig kvar i Elitserien, ledde med 4-0 mot Brynäs ikväll men tappade till 4-5 vilket visar att vi har det sämsta målvakterna och backarna, vi var klara för kvalserien sedan länge men att tappa och skämma ut sig så som vi gör är väldigt irriterande. Men detta har ju varit på lut i ett par år eftersom organisationen runt laget har sviktande kapacitet att utveckla Timrå Ik till att bli ett etablerat lag  i Elitserien. Att varje år ha som målsättning att bara hålla sig kvar efter dryga tolv år i högsta serien visar ju prov på detta som ett exempel. Att föreningen Timrå Ik har dåligt med pengar till skillnad från storlagen kan jag ju köpa och att det är svårt att locka till sig de stora namnen som kan vinna matcher på egen hand också. Men alltså årets värningar har inte på länga vägar ersatt de namnen som de senaste säsongerna varit stjärnorna i laget och som sedemera försvann till NHL eller andra ligor i Norden, jag talar om spelare som Anton Lander, pääjärvi, wandel, hirschovitsch, backlund, lindbäck, nordgren som några exempel. Detta var spelare som hade ett hjärta för laget och alltid visade klass, sedan så har vi alla de skador som laget haft de senaste åren med, att man får många skador ett år är ju lätt hänt men att de blir skador på 5-10 spelare varje säsong de senaste 3 säsongerna kan inte vara en slump. Nä det ska inte bli roligt att se Allsvensk ishockey de närmaste 10-15 åren. Orkar inte fortsätta mer om detta nu.

Hoppet ligger nu istället på att Gif Sundsvall lyckas med sin satsning att bli etablerade i Fotbolls Allsvenskan, vilket tyvärr inte heller ser lovande ut med tanke på vad som värvats och hur borta spelet brukar se ut men kan vi bara hålla oss kvar de första 2-3 åren så måste målsättningen sedan bli att utmana om ett SM-guld. Det finns dess bättre mycket bra tränings anläggningar här för fotbollslag att få unga spelare att blomma ut till lovande topp spelare. Så jag hoppas och tror på det.

Sen har vi ju Granlo i innebandy som detta året avancerade upp sig till Superligan grattis till det, här finns det med kapacitet att bli etablerade till ett stabilt superliga lag, hoppas nu bara att de inte går in i Timrås fälla och missköter detta, det är ju klart att Granlo kanske inte heller har samma ekonomi som de stora lagen i innebandy men som sagt jag tror på att Granlo kommer att lyckas med sina värvningar för här finns det kunskap och rutin.

Det var allt för mig för denna gång!!

Ett Nervigt Kvalspel Kommer Det Bli!!

Som Timråit mår inte mitt hockey hjärta bra alls just denna säsong därför att klubben har skötts så dåligt nu i ett par säsonger med dåliga spelarköp, vilket lett till att vi inte har ett eget spel. Årets trupp har presterat under den nivå man kan kalla dålig, så vad ska man kalla detta skit år för oss? Tittar man på laget så finns de ju faktiskt kapacitet men på allt för få positioner :(. Vi har 3 målvakter just nu och ingen av dem är ens i närheten av att vara förste målvakt, vi har en back uppsättning som knappt kan passa en puck framåt till sina medspelare och som ser allmänt förvirrade ut och går bort sig i alla situationer, de kan inte frejda det egna målet helt enkelt, som gammal back gör de mig ont att se. Sen har vi forwards som inte vet hur man gör mål längre nä gör om, gör rätt är väl det ända man kan säga om detta. Har sett 2 matcher i år och det räckte för mig för att bli förbannad på alla dessa överbetalda glaslirare som inte har den röd/vita krigarhjärtat samt fartfyllda hockeyn som man annars varit van vid att se på framförallt hemma plan. Att sitt lag kan förlora ibland det vet jag ju och kan accepteras men inte när det förloras varje match i stort sett och det inte finns nån vilja, kämpar man väl till sista sekunden av en match och ändå förlorar så har man ju hedern kvar iallafall just för att man kämpade men är det som med Timrå i år så gör det än bara förbannad och så less att man skiter i att se på när motståndarlagen bara kan åka omkring som om de vore träning med konor och göra lite som dem vill. Nä skärpning nu Timrå ik, börja spela som ett lag och visa att ni är värd att bära den röd/vita dräkten och att ni har ert Timrå hjärta. Så tragiskt att vi blivit lika dåliga som Sundsvall Hockey som förhoppningsvis åker ur Allsvenskan nu.


Vi behövs i Elitserien

Får aldrig ett jobb här, har insett det nu!!

Det gör ju iof inte så mycket eftersom jag ändå inte tänkte vara kvar i Sverige så länge till, jag drömmer mig bort mot Amerika eller Australien, inom mig så känner jag att det är en flytt som fattas i livet. Hoppas bara att man kan få arbete, bostad där och att de inte behandlar en lika illa som Sverige gör. Det finns ju en viss trygghet i detta land men de är snart förbi det med eftersom de kommer att bli krig här med mellan svenskar och icke svenskar och en massa andra saker. Men jag lägger ingen fokus på detta landet längre utan lägger den på att komma härifrån och aldrig mer återvända till just en vackrare plats med jobb och värme. Nä nu ska jag göra mig klar för promenaden och träningen. Framtiden får utvisa vart jag i världen hamnar, jag vet bara att det inte är här jag kommer att bo.



  

Jag hatar Sverige och dess myndigheter!!

Ja det gör jag verkligen, jag är arbetslös och det känns piss i ett land där livet bara går ut på att just arbeta mycket av det rår jag väl för själv eftersom jag inte fullföljde skolan och skaffade mig en utbildning men hade skolan bara visat lite mer vilja att hjälpa en tonåring som var skoltrött och mobbad att fortsätta så hade jag ju kanske haft min utbildning även fast jag var kass i skolan, vilket i sin tur inte hade spelat så stor roll idag iallafall eftersom vi har ett styre i Sverige som inte verkar klara av att minska arbetslösheten. Jag söker jobb varje dag och emellanåt även nattetid men får som sagt aldrig ens ett svar från alla dessa arbetsgivare (eftersom jag inte har pluggat hela mitt liv ) och anses vara sämre än alla med topp betyg så måste tyvärr leva på socialbidrag och det är det absolut värsta jag vet eftersom de kärringarna som arbetar med sånt bara vill motarbeta och håna just mig, jag ger dem alla papper de kräver samt söker jobb men ändå så ska de hela tiden hitta en massa saker som inte är bra. Visst dom vill att jag ska praktisera hela livet gratis så att företagen får sina skitjobb gjorda så ingen anställd behöver skita ner sig men det vägrar jag lika mycket som alla andra skulle ha gjort (praktik ska leda till jobb för att vara värt det), varje månad är sig lik när man är svensk arbetslös och lever på soc man har alltid den där klumpen i magen och funderar över vad de ska jävlas med denna månad, funderar på om man måste bli nån form av missbrukare för att de inte ska jävlas men de bästa vore ju att helt enkelt lägga sig framför ett tåg och bli mosad så man slipper detta skit samhälle, myndigheter kräver mycket men kan inte ge något tillbaka, har de gjort fel och ska utbetala något tillbaka så dras det ut på tiden men ska de ha in 1 krona så ska den komma direkt, hur kommer det sig? Jag känner att detta land och jag själv börjar göra mig galen, jag tror de bästa vore att flytta någon annan stans men tack vare sociala och Sverige så har jag ju skulder som kommer ta hela livet att betala igen eftersom de inte går att få ett arbete här.

Tack ska ni ha!!

Alla hjärtans dag!!

Så är det åter en sådan här dag som gör att de flesta människor får värsta hysterin, det ska köpas blommor, choklad eller vad man nu tänkt ut, fast jag kan ju förstå alla där ute som är så galet kära i varandra att de gör alla dessa ansträngningar för varandra. Skönt att jag inte har någon Facebook, där det väl lär svälla över i massa kärlekshälsningar till ditten och datten. Tro nu inte att jag är hjärtlös även fast det kanske kan låta så för jag har en del vänner som jag älskar men de får inga rosor eller annat bara för det är denna dagen, jag skänker faktiskt mer en tanke till alla de hemlösa och ensamma människor därute i världen som kan behöva kärlek, tyvärr kan jag inte hjälpa dem så mycket som jag skulle ha velat med pengar eller nånstans att bo annat än just att skänka en tanke till alla dem, är nog bara jag som har tron på att de kan ordna upp livet. Man kan ju hoppas på att samhället och dem själva tillslut hjälper varandra att få ordning på livet fast den chansen finns nog inte i så stor skala. Något som jag inte skänker en tanke till är alla dessa tekniska prylar som hela tiden hånar mig med att ha ett eget liv och inte funka när jag vill eller som jag vill. Sen kan jag inte få nått bra svar på hur jag ska klara av att leva utan musik och att bo i Göteborg, båda dessa saker är så långt borta att jag får ont i hjärtat så pass att de känns som de ska lägga av helt, varför kunde inte jag få födas med den enda talangen att kunna spela gitarr istället för att födas till en som inte kan ett skit, (annat än vara deprimerad och massa annat), ett liv utanför scenen är inget lätt liv att leva för mig, ja det ger mig panik & ångest. Skänker faktiskt även en tanke till dig Emmelie denna dag fast du inte förtjänar det men så är de ju med 1:a kärleken, den kan aldrig dö ut i hjärta och minne.

Ge varandra kärlek nudå där ute alla kärleksparen och alla ni singlar med

Skit!!

Varför vägrar arbetsgivare att ge mig en chans för? Spelar ingen roll hur många jävla arbeten jag söker så blir de bara ett hån tillbaka om de ens har ryggrad nog att ge ett svar tillbaka, jag börjar bli mer o mer förbannad på alla jävla höjdare som bara sitter och skrattar åt det medan de drar in miljoner till sig själva. Skulle jag träffa en chef idag så skulle dennes arrogans leda till att jag ger en käftsmäll tillbaka, jag får ta mycket skit av sociala bara för att Sverige inte vill ge mig ett jobb, de anser ju att allt bara är mitt fel eftersom de är på deras sida. Inte kan jag heller söka mig utomlands och jobba för de finns det inte pengar till tyvärr. Skäms för att vara svensk idag om jag ska vara riktigt ärlig. Jaja denna helgen så var jag på en helgs kryssning till Helsingfors med 2 vänner, vilket var trevligt, tur man blir ihågkommen av vissa när de vinner en kryssning för 4 och frågar mig om jag vill följa med :) annars så tar ju mer o mer folk avstånd från mig utan att ens ge en förklaring, vilket slutar med att jag själv gör likadant mot personerna i fråga. Nä nu ska jag snart träna lite så jag gör någon nytta iaf. Så kul att min dator o telefon hela tiden jävlas med mig de med, de hakar upp sig var o varannan gång så man blir tokig.

Nu lyssna på Eddie Meduza och träna lite!!

Ogillar detta land!!

Jag sitter nu här i min soffa och har bestämt mig för att aldrig mer närma mig en kvinna känslomässigt annat än som vän, det kan jag  tacka mina gamla skolkamrater och E för. De i skolan ville aldrig vara med mig på raster eller fritiden, fick aldrig någon förklaring på vad som var fel och när man möter dem på stan el dylikt så hejjar de då det har druckit på nån krog och säger att de kommer ihåg mig, vad är de för jävla stil? Det är så fegt i mina ögon. Sen så har ju E:s jävla svek satt de djupa spåret i mig att jag inte kan eller vill ha ett förhållande med en kvinna längre. Sen så kan jag inte starta något heller med allt hat som jag känner till Sverige och alla dessa fega arbetsgivare som ser mig som en 0 jämfört med de fina människor som har utbildat sig hela livet och då som sagt automatiskt är bättre än jag. Jag tänker inte lägga en minut till att söka en massa jobb här längre, nä jag ska söka mig utomlands istället, men då får man ju iof inte heller någon chans eftersom jag inte har några pengar sparade för att kunna flytta. Skit Sverige hjälper ju inte till med att få jobb varken här eller utomlands. Det bästa för Sverige vore ju att jag blev en knarkare eller alkoholist eller att jag bara lägger mig ner och försvinner så det får känna sig nöjda, rätta mig gärna om jag har fel. Jag kan inte dela mitt mående och fattigdom med någon annan heller, det är inte rätt. Jag är egentligen en bra och snäll människa men nu har det som sagt gått för långt, jag pallar inte med att försöka när samhället bara motarbetar mig hela tiden och känslorna för E aldrig kommer försvinna helt.

Att det ska vara så förtvivlat svårt!!

Jag vill hem till Göteborg nuuuuuu, synd att det ska vara så förtvivlat svårt att kunna få ett arbete och boende där nere, men jag vet ju varför det är så. Jag känner i mitt hjärta att det är i den staden jag vill bo resten av mitt liv, kan inte fatta att jag flyttade därifrån på grund av en lögnaktig kvinna som jag trodde älskade mig här i Sundsvall, det kommer aldrig att bli förlåtet men är lagt åt sidan. Varje dag som jag vaknar så söker jag alla de jobb som finns i Göteborg och hoppas på att det ska komma ett positivt svar tillbaka, vet ju att de inte är stor chans att de gör det dock, men jag ger inte upp. Det är jobbigt att se Göteborgs stad på tv i vissa program eller filmer eftersom jag på får en ännu längre längtan att få komma dit. Som tur är har jag vänner kvar där nere som jag kan bo hos säkert om de blir aktuellt med ett jobb. Jag klättrar snart på väggarna här i den sketna staden Sundsvall i väntan på att få komma tillbaka till staden i mitt hjärta.

Finns de någon som kan hjälpa mig nu så är jag evigt tacksam.
Jag vill få ro i själen och det får jag i Göteborg

Sverige blöder men ingen ser!!

Japp, alldeles så ligger det till, Sverige har sakta men säkert börjat att gå under för de arbetslösa och svaga eftersom samhället inte vill hjälpa dem ut i arbetslivet, ska jag se till mig själv så anses jag vara dum i huvudet och totalt okunnig på allt därför att jag inte pluggat 20 år av mitt 27-åriga liv, det handlar inte om det alls egentligen utan mest om att arbetsgivare idag helst vill ha en på praktik så de inte kostar 1 krona för företaget samt att Sverige inte har så mycket pengar, men landet styrs ju av ett gäng nötter oavsett vilket parti som regerar och som snackar mycket men gör lite. Skulle jag ha haft en utbildning så skulle jag inte heller få jobb för då skulle det låta: du har utbildning ser jag men ingen erfarenhet från arbetslivet, nä hur fan ska man få det när man aldrig får chansen? Det talas om det nya hårda Sverige och som sagt visst är de så, men bara för de redan svaga och utsatta människorna, de rika blir bara rikare medan de fattiga blir fattigare. Vart är jämställdheten? Inte så konstigt att de begås så mycket brott i Sverige för de lägre människorna eftersom de handlar om överlevnad, jag hatar kriminalitet och skulle aldrig själv gå in i det livet, tittar man på lagarna här med så skrattar man ju åt hur det ser ut. Nä jag vill uppriktigt sagt inte bo i detta landet mer, finns ingen framtid här för en sån som jag, inom 10 år är de inbördeskrig här mellan svenskar och invandrare kan jag lova eftersom de vill ta över och svenskar vaknat och vill försvara de som är vårt, hur kan de gå så snett att vi tar in invandrare för att hjälpa dem men med åren som går så är det vi svenskar som ska anpassa oss efter dem i vårt eget land? Jo de är nog för att vi är så blåögda här och bara accepterar alla dessa saker. Nä nu säger jag inget mer för vill inte bli kallad för diverse saker.

Känner mig så out!!

Ja hur ska jag nu kunna förklara mig? Jag har alltid haft svårt att prata om mina känslor, tankar jag bär på, mina funderingar och frustrationer. Jag vet att jag har varit en väldigt konstig och speciell kille hela mitt liv, har alltid sett ner och hatat mig själv, har liksom aldrig sett mig som en snäll, fin kille. Har varit med om en del incidenter i livet som tydligen ännu sätter djupa spår och sår i min själ, vilket gör att jag inte kan ta till mig vissa saker. Jag lider av ständig dödslängtan och är arg på samhället jag lever i, det är väldigt udda kan jag tro men så är det med mig. Jag kommer aldrig att få ett eget arbete hur mycket jag än försöker och jag känner ett vansinnigt agg mot den svenska politiken som satt Sverige i fattigdom och arbetslöshet för väldigt många människor. Samtidigt så tas det in mycket invandrare hit som får leva på bidrag utan att de ska tjafsas när det är bostad och arbetsbrist. Det som stör mest är att de traditioner vi har här mer och mer försvinner bort efter som vi måste anpassa oss efter deras religion. Man får inte sjunga nationalsången, barn får inte äta julmat i skolan på julen eftersom invandrar barnen inte äter gris och dylikt, sen pratar de inte svenska och klär sig i spökdräkter och skräpar ner och kriminaliteten ökar dessutom med ett antal procent. Jag tycker personligen att man som invandrare ska anpassa sig till sitt nya land och inte ta över det som de håller på att bli nu eftersom Svenskar är blinda och tiger.


Ja jag är helt enkelt en person som inte går att förstå sig på

Tagit tjuren vid hornen!!

Ja det har jag nu verkligen gjort eftersom jag helt slutat med mina antidepressiva tabletter som skulle underlätta att stilla min ångest och nedstämdhet. Visst har det funkat att käka tabletterna men i längden så är det ju bara en fejkad känsla av att må bra, det är ju bara jag själv som kan ta tag i det hårda jobbet med mitt psyke för att bli 100% bra i slut ändan iaf. Tycker själv att det går framåt även fast det ibland kommer kvällar då ångesten och rädslan verkligen visar sig från sin dåliga sida. En jobbig grej är att jag blir så rädd då jag blir kär, varför vet jag inte men de gör mig iaf väldigt ledsen, jag får panik och blir rädd för att inte duga/räcka till och en massa andra känslor som är svåra att förklara, jag hittar tyvärr inget svar på detta problem men hoppas att jag kan få hjälp att hitta svaret av/med någon. Framtiden ser ljus ut men den är lite motig just nu vad gäller arbete och ort men de vänder nog

Ett telesamtal kan pigga upp!!

När jag igår satt och som vanligt letade efter företag som inte törs anställa mig av ren snålhet/feghet (tack Sverige) att skicka CV + ansökan till så ringde min mobil och i andra änden var det brosh ibbe som talade. Insåg då mer och mer hur mycket jag saknar staden Göteborg och polarna där nere. Jag ska göra allt för att kunna flytta ner igen, problemet sitter ju i att jag aldrig får ett jobb. Kommer på mig själv med att sakna tiden då ibbe och jag var hemma hos mig i min stora 1:a i Hammarkullen och lagade marockansk mat, den maten är så fet god alltså. Ibbe sa iof att när han får egen lägenhet så kan jag komma och bo där medan jag söker jobb.


Annars kan jag säga att igår var en skit dag i sportens värld för mig eftersom mina favorit lag är som en stor skithög, fattar inte att de kan vara så dåliga spelare i både Timrå och Liverpool och senare till våren så kommer ju även Gif Sundsvall att vara lika dåliga med.

JVM- Guld

Haha, ja jag satt uppe och såg denna finalmatch mellan Sverige-Ryssland och jag vet inte riktigt vilken puls man hade under detta drama men de kan inte ha varit lågt haha vilken match asså. Länge satt jag och väntade på de förlösande målet som skulle ge Sverige guldet och ja de kom ju med men först i förlängningen. Känner mig som en stolt svensk just nu efter denna bragd av juniorkronorna, det var 31 år senast de blev ett guld i JVM för Sverige så de är kanske inte så konstigt att man är lycklig över detta haha.


Stort grattis återigen Sverige. Nu vet jag inte vad jag ska skriva mer om detta för är som sagt helt slut


Vm-guld, Vm-guld, Vm-guld haha

Jag vill ha dig baby!!

Det är en bra låt med Magnus Uggla från hans senaste skiva, som för övrigt är bra hela den. Jag har gett upp nu och insett att jag aldrig kommer att få älska en annan kvinna igen och heller aldrig mer bli älskad, det gör mig så klart ledsen men jag kan inte påverka mitt öde där de tydligt verkar stå att jag inte ska få känna en kvinnas kropp mot min i en härlig kram eller kyss, någonting hos mig gör att alla bara tar avstånd från mig och därför så har jag nu snart fallit tillbaka till den dryga ångest och depression som jag bär på inom mig, jag börjar tappa greppet igen och kan inte sova eller ens gå utanför dörren och inte gör de saken bättre av att jag vill härifrån, jag orkar och vill inte bo i Sundsvall längre. Men vart tusan ska jag slå mig till ro tro?

Börjar förstå nu!!

Ja jag börjar förstå nu mer och mer vad de är som gör att jag mår dåligt, det är detta lands alla fega arbetsgivare som inte vill/törs ge mig en chans att få visa mig, praktisera mår de ju gott åt om man accepterar för då slipper de ju bli skitaga om fingrarna själva och låta sin praktikant göra skitjobbet. Jag har haft praktiker i min ungdom och tyckte de var roligare än att gå i skolan där jag ändå var bortkommen men att nu hela tiden bara få från ams och soc att praktisera, praktisera gör mig riktigt förbannad, menar va fan tjänar jag på det? inte ett skit. Jag vill ha ett jobb ingen praktik, inte är det kul att måsta leva på socialbidrag och sen då bara få praktisera utan att tjäna ett skit på det i längden, nä då är jag hellre stolt över att vara arbetslös tills någon arbetsgivare törs ta sina händer ur röven och ge en provanställning. Vet inte hur många jobb jag sökt men inte är det lite iaf och inga svar får man tillbaka heller av mer än låt säga 3-4 st som säger, tack för din ansökan (men du har ju inte pluggat halva livet) så vi har gått vidare med andra kompetentare personer.Så jag förstår ju att ingen kvinna vill leva med mig heller iof då men de är tråkigt.

Sverige har blivit ett skitland att leva i för alla oss utstötta ifrån samhället men mer o mer skit får man ta!!

Men inte mitt problem att de missar en person som vill arbeta och har lättare för att lära sig ett arbete på plats istället för att sitta i skolbänken.

Trött!!

Vad är det som händer i min hjärna? För ena dagen så är jag glad och har en massa energi för att nästa vara trött och sovande utan någon som helst energi eller vilja, där känner jag mest igen mig själv men vet ju samtidigt att man måste vara stark och framåt för att komma någonvart. Jag tror jag bär på en rädsla men vad är de som jag är rädd för då? Att få vara utan jobb resten av livet tills man tröttnar eller är de att få leva ensam utan någon att älska/älskas av eller är det att aldrig bli det man drömmer om eller är det att aldrig få bli frisk och fri från min depression med dessa dåliga tankar? Ja jag vet inte alls faktiskt och orkar inte tänka på det mer heller.

Jag är så ledsen och orolig i min själ just nu men en dag ska jag få min frid iaf..... hoppas att hitta en kvinna som kan stå ut och stötta mig i allt de här en dag för jag känner att jag kommer bli bra igen. Jag är redo att satsa på kärleken igen och hoppas att min otur ska vända där snart!!

MIna Mål 2012!!

Ja jag har suttit och funderat över det nu:

1. Skaffa ett jobb
2. Flytta från Sundsvall
3. Börja träna igen
4. Bli en bättre människa
5. Skaffa en egen familj

Dessa mål kanske låter skumma för vissa men jag står för dom och ska ta mig dit med :)

Inom 5 år ska jag alltså ha ett jobb som jag trivs med, ha flyttat till annan ort, börjat träna kroppen och mitt inre samt bo i en villa med sambo och barn. Nu börjar jakten på mitt perfekta liv.

Bara jag som kan uppnå detta ingen annan, jo iof så kan man ju inte bara skaffa en kvinna att leva sitt liv med så där utan där måste man vara 2 om att hitta varandra, men de är fullt möjligt om jag uppfyller mina andra mål