Ogillar detta land!!

Jag sitter nu här i min soffa och har bestämt mig för att aldrig mer närma mig en kvinna känslomässigt annat än som vän, det kan jag  tacka mina gamla skolkamrater och E för. De i skolan ville aldrig vara med mig på raster eller fritiden, fick aldrig någon förklaring på vad som var fel och när man möter dem på stan el dylikt så hejjar de då det har druckit på nån krog och säger att de kommer ihåg mig, vad är de för jävla stil? Det är så fegt i mina ögon. Sen så har ju E:s jävla svek satt de djupa spåret i mig att jag inte kan eller vill ha ett förhållande med en kvinna längre. Sen så kan jag inte starta något heller med allt hat som jag känner till Sverige och alla dessa fega arbetsgivare som ser mig som en 0 jämfört med de fina människor som har utbildat sig hela livet och då som sagt automatiskt är bättre än jag. Jag tänker inte lägga en minut till att söka en massa jobb här längre, nä jag ska söka mig utomlands istället, men då får man ju iof inte heller någon chans eftersom jag inte har några pengar sparade för att kunna flytta. Skit Sverige hjälper ju inte till med att få jobb varken här eller utomlands. Det bästa för Sverige vore ju att jag blev en knarkare eller alkoholist eller att jag bara lägger mig ner och försvinner så det får känna sig nöjda, rätta mig gärna om jag har fel. Jag kan inte dela mitt mående och fattigdom med någon annan heller, det är inte rätt. Jag är egentligen en bra och snäll människa men nu har det som sagt gått för långt, jag pallar inte med att försöka när samhället bara motarbetar mig hela tiden och känslorna för E aldrig kommer försvinna helt.

Att det ska vara så förtvivlat svårt!!

Jag vill hem till Göteborg nuuuuuu, synd att det ska vara så förtvivlat svårt att kunna få ett arbete och boende där nere, men jag vet ju varför det är så. Jag känner i mitt hjärta att det är i den staden jag vill bo resten av mitt liv, kan inte fatta att jag flyttade därifrån på grund av en lögnaktig kvinna som jag trodde älskade mig här i Sundsvall, det kommer aldrig att bli förlåtet men är lagt åt sidan. Varje dag som jag vaknar så söker jag alla de jobb som finns i Göteborg och hoppas på att det ska komma ett positivt svar tillbaka, vet ju att de inte är stor chans att de gör det dock, men jag ger inte upp. Det är jobbigt att se Göteborgs stad på tv i vissa program eller filmer eftersom jag på får en ännu längre längtan att få komma dit. Som tur är har jag vänner kvar där nere som jag kan bo hos säkert om de blir aktuellt med ett jobb. Jag klättrar snart på väggarna här i den sketna staden Sundsvall i väntan på att få komma tillbaka till staden i mitt hjärta.

Finns de någon som kan hjälpa mig nu så är jag evigt tacksam.
Jag vill få ro i själen och det får jag i Göteborg

Sverige blöder men ingen ser!!

Japp, alldeles så ligger det till, Sverige har sakta men säkert börjat att gå under för de arbetslösa och svaga eftersom samhället inte vill hjälpa dem ut i arbetslivet, ska jag se till mig själv så anses jag vara dum i huvudet och totalt okunnig på allt därför att jag inte pluggat 20 år av mitt 27-åriga liv, det handlar inte om det alls egentligen utan mest om att arbetsgivare idag helst vill ha en på praktik så de inte kostar 1 krona för företaget samt att Sverige inte har så mycket pengar, men landet styrs ju av ett gäng nötter oavsett vilket parti som regerar och som snackar mycket men gör lite. Skulle jag ha haft en utbildning så skulle jag inte heller få jobb för då skulle det låta: du har utbildning ser jag men ingen erfarenhet från arbetslivet, nä hur fan ska man få det när man aldrig får chansen? Det talas om det nya hårda Sverige och som sagt visst är de så, men bara för de redan svaga och utsatta människorna, de rika blir bara rikare medan de fattiga blir fattigare. Vart är jämställdheten? Inte så konstigt att de begås så mycket brott i Sverige för de lägre människorna eftersom de handlar om överlevnad, jag hatar kriminalitet och skulle aldrig själv gå in i det livet, tittar man på lagarna här med så skrattar man ju åt hur det ser ut. Nä jag vill uppriktigt sagt inte bo i detta landet mer, finns ingen framtid här för en sån som jag, inom 10 år är de inbördeskrig här mellan svenskar och invandrare kan jag lova eftersom de vill ta över och svenskar vaknat och vill försvara de som är vårt, hur kan de gå så snett att vi tar in invandrare för att hjälpa dem men med åren som går så är det vi svenskar som ska anpassa oss efter dem i vårt eget land? Jo de är nog för att vi är så blåögda här och bara accepterar alla dessa saker. Nä nu säger jag inget mer för vill inte bli kallad för diverse saker.

Känner mig så out!!

Ja hur ska jag nu kunna förklara mig? Jag har alltid haft svårt att prata om mina känslor, tankar jag bär på, mina funderingar och frustrationer. Jag vet att jag har varit en väldigt konstig och speciell kille hela mitt liv, har alltid sett ner och hatat mig själv, har liksom aldrig sett mig som en snäll, fin kille. Har varit med om en del incidenter i livet som tydligen ännu sätter djupa spår och sår i min själ, vilket gör att jag inte kan ta till mig vissa saker. Jag lider av ständig dödslängtan och är arg på samhället jag lever i, det är väldigt udda kan jag tro men så är det med mig. Jag kommer aldrig att få ett eget arbete hur mycket jag än försöker och jag känner ett vansinnigt agg mot den svenska politiken som satt Sverige i fattigdom och arbetslöshet för väldigt många människor. Samtidigt så tas det in mycket invandrare hit som får leva på bidrag utan att de ska tjafsas när det är bostad och arbetsbrist. Det som stör mest är att de traditioner vi har här mer och mer försvinner bort efter som vi måste anpassa oss efter deras religion. Man får inte sjunga nationalsången, barn får inte äta julmat i skolan på julen eftersom invandrar barnen inte äter gris och dylikt, sen pratar de inte svenska och klär sig i spökdräkter och skräpar ner och kriminaliteten ökar dessutom med ett antal procent. Jag tycker personligen att man som invandrare ska anpassa sig till sitt nya land och inte ta över det som de håller på att bli nu eftersom Svenskar är blinda och tiger.


Ja jag är helt enkelt en person som inte går att förstå sig på

Tagit tjuren vid hornen!!

Ja det har jag nu verkligen gjort eftersom jag helt slutat med mina antidepressiva tabletter som skulle underlätta att stilla min ångest och nedstämdhet. Visst har det funkat att käka tabletterna men i längden så är det ju bara en fejkad känsla av att må bra, det är ju bara jag själv som kan ta tag i det hårda jobbet med mitt psyke för att bli 100% bra i slut ändan iaf. Tycker själv att det går framåt även fast det ibland kommer kvällar då ångesten och rädslan verkligen visar sig från sin dåliga sida. En jobbig grej är att jag blir så rädd då jag blir kär, varför vet jag inte men de gör mig iaf väldigt ledsen, jag får panik och blir rädd för att inte duga/räcka till och en massa andra känslor som är svåra att förklara, jag hittar tyvärr inget svar på detta problem men hoppas att jag kan få hjälp att hitta svaret av/med någon. Framtiden ser ljus ut men den är lite motig just nu vad gäller arbete och ort men de vänder nog

Ett telesamtal kan pigga upp!!

När jag igår satt och som vanligt letade efter företag som inte törs anställa mig av ren snålhet/feghet (tack Sverige) att skicka CV + ansökan till så ringde min mobil och i andra änden var det brosh ibbe som talade. Insåg då mer och mer hur mycket jag saknar staden Göteborg och polarna där nere. Jag ska göra allt för att kunna flytta ner igen, problemet sitter ju i att jag aldrig får ett jobb. Kommer på mig själv med att sakna tiden då ibbe och jag var hemma hos mig i min stora 1:a i Hammarkullen och lagade marockansk mat, den maten är så fet god alltså. Ibbe sa iof att när han får egen lägenhet så kan jag komma och bo där medan jag söker jobb.


Annars kan jag säga att igår var en skit dag i sportens värld för mig eftersom mina favorit lag är som en stor skithög, fattar inte att de kan vara så dåliga spelare i både Timrå och Liverpool och senare till våren så kommer ju även Gif Sundsvall att vara lika dåliga med.

JVM- Guld

Haha, ja jag satt uppe och såg denna finalmatch mellan Sverige-Ryssland och jag vet inte riktigt vilken puls man hade under detta drama men de kan inte ha varit lågt haha vilken match asså. Länge satt jag och väntade på de förlösande målet som skulle ge Sverige guldet och ja de kom ju med men först i förlängningen. Känner mig som en stolt svensk just nu efter denna bragd av juniorkronorna, det var 31 år senast de blev ett guld i JVM för Sverige så de är kanske inte så konstigt att man är lycklig över detta haha.


Stort grattis återigen Sverige. Nu vet jag inte vad jag ska skriva mer om detta för är som sagt helt slut


Vm-guld, Vm-guld, Vm-guld haha

Jag vill ha dig baby!!

Det är en bra låt med Magnus Uggla från hans senaste skiva, som för övrigt är bra hela den. Jag har gett upp nu och insett att jag aldrig kommer att få älska en annan kvinna igen och heller aldrig mer bli älskad, det gör mig så klart ledsen men jag kan inte påverka mitt öde där de tydligt verkar stå att jag inte ska få känna en kvinnas kropp mot min i en härlig kram eller kyss, någonting hos mig gör att alla bara tar avstånd från mig och därför så har jag nu snart fallit tillbaka till den dryga ångest och depression som jag bär på inom mig, jag börjar tappa greppet igen och kan inte sova eller ens gå utanför dörren och inte gör de saken bättre av att jag vill härifrån, jag orkar och vill inte bo i Sundsvall längre. Men vart tusan ska jag slå mig till ro tro?

Börjar förstå nu!!

Ja jag börjar förstå nu mer och mer vad de är som gör att jag mår dåligt, det är detta lands alla fega arbetsgivare som inte vill/törs ge mig en chans att få visa mig, praktisera mår de ju gott åt om man accepterar för då slipper de ju bli skitaga om fingrarna själva och låta sin praktikant göra skitjobbet. Jag har haft praktiker i min ungdom och tyckte de var roligare än att gå i skolan där jag ändå var bortkommen men att nu hela tiden bara få från ams och soc att praktisera, praktisera gör mig riktigt förbannad, menar va fan tjänar jag på det? inte ett skit. Jag vill ha ett jobb ingen praktik, inte är det kul att måsta leva på socialbidrag och sen då bara få praktisera utan att tjäna ett skit på det i längden, nä då är jag hellre stolt över att vara arbetslös tills någon arbetsgivare törs ta sina händer ur röven och ge en provanställning. Vet inte hur många jobb jag sökt men inte är det lite iaf och inga svar får man tillbaka heller av mer än låt säga 3-4 st som säger, tack för din ansökan (men du har ju inte pluggat halva livet) så vi har gått vidare med andra kompetentare personer.Så jag förstår ju att ingen kvinna vill leva med mig heller iof då men de är tråkigt.

Sverige har blivit ett skitland att leva i för alla oss utstötta ifrån samhället men mer o mer skit får man ta!!

Men inte mitt problem att de missar en person som vill arbeta och har lättare för att lära sig ett arbete på plats istället för att sitta i skolbänken.

Trött!!

Vad är det som händer i min hjärna? För ena dagen så är jag glad och har en massa energi för att nästa vara trött och sovande utan någon som helst energi eller vilja, där känner jag mest igen mig själv men vet ju samtidigt att man måste vara stark och framåt för att komma någonvart. Jag tror jag bär på en rädsla men vad är de som jag är rädd för då? Att få vara utan jobb resten av livet tills man tröttnar eller är de att få leva ensam utan någon att älska/älskas av eller är det att aldrig bli det man drömmer om eller är det att aldrig få bli frisk och fri från min depression med dessa dåliga tankar? Ja jag vet inte alls faktiskt och orkar inte tänka på det mer heller.

Jag är så ledsen och orolig i min själ just nu men en dag ska jag få min frid iaf..... hoppas att hitta en kvinna som kan stå ut och stötta mig i allt de här en dag för jag känner att jag kommer bli bra igen. Jag är redo att satsa på kärleken igen och hoppas att min otur ska vända där snart!!

MIna Mål 2012!!

Ja jag har suttit och funderat över det nu:

1. Skaffa ett jobb
2. Flytta från Sundsvall
3. Börja träna igen
4. Bli en bättre människa
5. Skaffa en egen familj

Dessa mål kanske låter skumma för vissa men jag står för dom och ska ta mig dit med :)

Inom 5 år ska jag alltså ha ett jobb som jag trivs med, ha flyttat till annan ort, börjat träna kroppen och mitt inre samt bo i en villa med sambo och barn. Nu börjar jakten på mitt perfekta liv.

Bara jag som kan uppnå detta ingen annan, jo iof så kan man ju inte bara skaffa en kvinna att leva sitt liv med så där utan där måste man vara 2 om att hitta varandra, men de är fullt möjligt om jag uppfyller mina andra mål