Ser framåt!!

Jag har äntligen lyckats att acceptera att jag lider av depression och att den kommer att följa med mig genom livet, innan var jag rädd för vad andra skulle tycka om mig efter det och inte acceptera det och mig för den jag är. De som inte gör det visar ju att de inte är riktiga vänner heller så är inte skrämd av det längre. Kanske får jag leva ensam utan en kvinna på grund av det på grund av rädsla för att de inte ska orka eller nåt. Jag jobbar nu med min KBT för att få bättre verktyg att hantera min depression på bästa sätt men visst kan jag få perioder då jag känner mig nere och allt bara är piss men då gäller det bara att inte trycka sig längre neråt utan stanna och vänta tills nästa dag då det förmodligen känns bättre.



Jag har mina mål och drömmar och hoppas att några slår in iallafall!!

Har tänkt

Har inte varit inne här och skrivit igen på länge men har tänkt igenom vissa saker samt håller på med min självbiografi bok, jag har varit en klant många gånger och kanske finns det ingen kvinna som kan älska mig eller så är det jag som är blind, jag är öppen för förslag bara inte kvinnan kommer ifrån Sundsvall så..... jag är inte så bra på det här med dejting och vet att jag har svårt att få jobb men samtidigt så saknar jag en kvinna i mitt liv. Jag inbillar mig själv att det kommer att lösa sig med jobb i framtiden och jag känner verkligen hur jag vill hitta kvinnan till mina framtida barn. Söker arbete nästan varje dag söderut för att kunna starta upp ett liv utanför Sundsvall, Göteborg är staden som ligger mig varmt om hjärtat men hittar kärleken mig någon annan stans så är jag inte rädd att satsa för jag menar Göteborg finns ju kvar ändå. Jag är inte så jättehändig men jag har ett stort hjärta och är omtänksam och snäll och tja mitt utseende är som det är men jag tycker inte att jag är fulare en någon annan så finns du där ute så hör av dig om du kan tänka dig att lära känna mig riktigt. Mina små skulder är borta snart så bara ett arbete och sambo liv som fattas nu för vill vara en familjefar inom några år!!!

Kommer ingenstans!!

Jag har startat upp min kbt-behandling nu för att få bukt på mitt mående och har kommit en liten bit på vägen, det känns lite tungt för tillfället men vet att de kommer bli bättre sedan. Ändå kan jag inte sluta att må dåligt över att inte kunna få ett simpelt arbete i Göteborg elr någon annan stans, det har gått så långt att jag helt enkelt börjar tro att jag inte får något jobb för att jag helt enkelt inte duger något till det är fel att tänka så jag vet men inte så lätt heller att bli hånad hela tiden av samhället bara för att jag lidit av depression och dålig självkänsla sedan tonåren och heller då inte fullföljde skolan. Varje bra sak jag lyckas med i behandlingen slutar med att man får ett slag i ansiktet tillbaka av arbetsgivare och annat. Drömmer om att få ett vanligt liv med tjej och barn och välmående men de ser inte så ljust ut på arbetsfronten eller familjefronten.


Jag är inte ful men fattig och arbetslös så där är nog svaret på att jag är singel ännu. Ja Sveriges land har gått åt helt fel håll och inget kan man göra för att få ett rättvisare samhälle men alla dessa nötter till politiker tyvärr :(