Allt detta väntande!!

Nu har snart ännu en vecka gått i väntan på jobb eller praktik utan att man ens har hört ett svar, börjar bli riktigt less nu på det. Här försöker man att komma ut i arbete med egna medel och lite hjälp och jag gör mitt som söker jobb och kontaktar företag, men inga ger ett enda jävla svar tillbaka. Jag skiter i att söka ett jobb till nu, jag vägrar att slösa mer av min tid till att skicka ansökningar när jag ändå ses som mindre värd då företagen ser mitt cv och min skolhistoria som om man vore gjord av bara luft utan innehåll. Är så ofantligt trött på att bo här i denna sketna stad och detta så kallade land att jag snart exploderar, varför lät jag mig luras att komma tillbaka hit när jag hade de så bra i Göteborg, visst hade inget jobb där heller men de får jag ju ingenstans i detta land.
Frustrationen är så hög att jag håller mig innanför mina egna portar, mina egna tankar och värderingar att jag knappt träffar någon annan än mig själv, jag trivs med det men kommer säkert inte att må bra av de heller men vem bryr sig?!!. Man skulle ha varit en hero i Sverige för då hade man kunnat utnyttja systemen och tjänat massa pengar på att bara sitta och prata på främmande språk, vara kriminell, klä sig som spöken och massa annat.


Nä fy fan!!

Hemlängtan!!

Sitter här ensam i mitt vardagsrum och längtar hem till Göteborg nu mer än nånsin, staden som får mig att leva, staden som får mig att känna glädjen. Vad ska man med känslor för en kvinna till? Menar så fort man släpper de in på livet så slutar de bara med att man blir sårad och lämnad ensam utan riktig förklaring. Sen kan man ju prata om sina chanser att få ett jobb här i stan och detta land, de chanserna är ju minimala om man säger så för söker man 20-30 jobb i veckan så får man kanske svar av 2 att de hittat andra kompetentare personal, de andra hör inte av sig alls, så klart att man mer och mer börjar skita i att söka jobb eller alls bry sig om sitt liv. Kommer aldrig få ett jobb, kommer aldrig få en egen familj med fru och barn och lär heller inte få mitt skivkontrakt som jag drömmer om så mycket för ensam kan man ju inte ta sig fram i musikbranschen utan pengar eller bra personer runt sig som kan branschen. Varför får man inte ställa krav på heros i detta landet för utan att man kallas för främlingsfientlig? jag är väldigt less på att landet mer och mer blir som att bo i utlandet för snart pratas de inte längre svenska här, man går inte i vanliga kläder, man äter inte vanlig mat utan allt är anpassat till deras kultur. Det är ett skämt att egentligen bo här tycker jag.


Aja nu säger jag inge mer om detta
nu ska jag till gitarren eller kanske skiter i det med
ja jag går och tittar in i väggen istället 

Hej svejs!!

Du förföljer mig!!

Varje dag som jag vaknar är du där i mitt huvud som en jobbig tanke för jag kan inte förstå mig på ditt agerande, först så sa du att du älskade mig och att du ville att jag skulle flytta till Sundsvall igen när jag då sedan kom hem igen så träffade jag dig igen och kände hur hjärtat slog så som de gjorde 1:a gången. Med tiden så bara la du mig åt sidan och släppte inte in mig i ditt liv mer utan tog bort all form av kontakt med mig och fick dina vänner att kalla mig manisk istället för att jag älskade dig, fy fan de gjorde jävligt ont att se hur du hade fått ett hjärta av sten och bara ljög tror till och med att du ljög hela tiden för mig. Tror inte jag betyder ett skit för dig om jag ska vara ärlig för de har du inte direkt bevisat!!

Kommer aldrig få ett svar av dig heller men de är skitsamma nu