Vad är felet med detta samhälle?!!

Tja svaret finns ju i huvudstaden men vad jag inte kan förstå är varför vissa helt enkelt nekas till att få ett vanligt jobb precis som alla de andra, jag erbjuds bara att vara försökskanin till olika projekt där man söker folk som vill göra andra företags skit göra, som om man vore helt dum i huvudet. Haha när jag tänker på det så kan jag inte låta bli att skratta men samtidigt kan jag inget göra heller för då jävlas ju bara de så kallade myndigheterna. Det detta landet inte vet är att jag ska ta mig fram och få ett vanligt jobb som inte är bara 1 års anställning sedan får man stämpla, jag hatar att vara sysslolös men alla arbetsgivare är ju fega och går efter vad man gjort i skolan, det finns säkerligen dom som har fast jobb utan att ha fina betyg och lever normalt men där är inte jag, spelar ingen roll vad jag söker för arbete eller hur många för arbetsgivarna är för fega att ge mig en chans eller ens ett vettig svar, jag har lättare att lära praktiskt. Jag hoppas innerligt att borgarna inte vinner nästa val, vill egentligen inte ens att Sverige styrs av inkompetenta politiker. Dom ser inte ens själva åt vilket håll det håller på att gå.




Jaja nu ska jag göra något vettigt

Varför?!!

Varför skulle jag, som enligt mig själv ser ganska bra ut behöva få denna omöjliga sjukdom depression för? Den fullständigt gnager i mig och gör allt så väldigt svårt, den trycker ner och förstör mig till en gräns att inget spelar roll överhuvudtaget emellanåt. Jag hade drömmar om roliga saker som sedan länge nu är borta eftersom det inte längre är realistiskt, jag kommer aldrig att bli en normal människa igen med glädje och kärlek på det sätt som är vanligt, men visst har jag kärlek att ge till vänner och familj. Jag vill inte ge mig in i någon relation för det blir alltid bara så fel och slutar med tårar och djup sorg, jag kommer heller aldrig att finna ro i Sundsvall, få ett arbete vilket leder till att mina skulder inte kommer att försvinna på jag vet inte hur länge och mitt hjärta kommer nog aldrig sluta att slå för kvinnan jag vill vara med, trots att dörren där sedan länge är stängd från hennes sida tyvärr ( mitt eget fel iof ), nä jag kan helt enkelt inte bli kär längre och kanske är det så resten av livet men jag fungerar bäst ensam just nu. Jag har börjat att lyssna på min kropp nu och tar mina beslut efter vad som känns bäst, jag har gjort många misstag och mycket dumt men har lärt mig något av det och kommer heller aldrig att förlåta mig själv för vissa av dem. Jag önskar jag kunde vrida tillbaka tiden och ändra på vissa saker och göra det rätt för kanske hade jag varit lycklig nu. Jag ska inte sluta leva utan ska bara leva ensam för att det helt enkelt blir bäst så för alla.


I will always love you