Hemlängtan!!

Sitter här ensam i mitt vardagsrum och längtar hem till Göteborg nu mer än nånsin, staden som får mig att leva, staden som får mig att känna glädjen. Vad ska man med känslor för en kvinna till? Menar så fort man släpper de in på livet så slutar de bara med att man blir sårad och lämnad ensam utan riktig förklaring. Sen kan man ju prata om sina chanser att få ett jobb här i stan och detta land, de chanserna är ju minimala om man säger så för söker man 20-30 jobb i veckan så får man kanske svar av 2 att de hittat andra kompetentare personal, de andra hör inte av sig alls, så klart att man mer och mer börjar skita i att söka jobb eller alls bry sig om sitt liv. Kommer aldrig få ett jobb, kommer aldrig få en egen familj med fru och barn och lär heller inte få mitt skivkontrakt som jag drömmer om så mycket för ensam kan man ju inte ta sig fram i musikbranschen utan pengar eller bra personer runt sig som kan branschen. Varför får man inte ställa krav på heros i detta landet för utan att man kallas för främlingsfientlig? jag är väldigt less på att landet mer och mer blir som att bo i utlandet för snart pratas de inte längre svenska här, man går inte i vanliga kläder, man äter inte vanlig mat utan allt är anpassat till deras kultur. Det är ett skämt att egentligen bo här tycker jag.


Aja nu säger jag inge mer om detta
nu ska jag till gitarren eller kanske skiter i det med
ja jag går och tittar in i väggen istället 

Hej svejs!!